Elfenbenstornet

Vägen till altaret

2010-06-18T08:11:00.019+02:00

70% av svenskarna ställer sig bakom Kronprinsessan Victorias önskan att föras till altaret av sin far Konungen för att sedan överlämnas till Daniel Westling. 75% av kvinnorna och 65% av männen stödjer Kronprinsessans önskan. Det är intressant.

Finns det skäl att anta att den klerikala, massmediala och politiska eliten går i otakt med folket? Exemplet Nederländerna är ett tecken i tiden. När den politiska eliten förlorar markkontakten så går det snabbt utför.

Makten utgår inte från journalister eller präster. Inte heller från politikerna. I en demokrati utgår makten från folket. Så bör det i alla fall vara...

Om 93 dagar öppnas vallokalerna.

M. Chêne
^^

Folket säger ja till Victorias önskan

Så skiljer sig samfundens väg till altaret

Netanyahu: "It was not a love boat"

2010-06-18T05:56:00.006+02:00

Benjamin Netanyahu talar klarspråk. Det är svårt att säga detsamma om Mehmet Kaplan, tillsammans med Mattias Gardell framträdande terroristkramare. Inhemska massmediers brist på objektivitet är slående. För att få en rättvisande bild måste man konsumera utländska nyheter i en aldrig sinande takt. Annars riskerar man att bli förd bakom ljuset gång efter gång. I Sverige är antisemitismen institutionaliserad.

M. Chêne

Vad betyder lättnaderna?

Turkiet kan frysa miljardkontrakt med Israel

ICRC: Israels blockad bryter lagen

EU måste våga ställa krav

Israel lättar på Gazablockaden

Israel lättar på Gazablockad

”Blockaden är fortfarande oacceptabel”

Ayaan Hirsi Ali och islam

2010-06-16T12:57:00.012+02:00

Ayaan Hirsi Ali intervjuas av dansk television den tredje maj 2010. Intervjun är i tre delar.

Se, lyssna och lär.

M. Chêne

Ayaan Hirsi Ali - Blog

The AHA Foundation

AEI

Sex tvångsgiftermål i Göteborg

Spanien planerar burkaförbud

Sex tvångsgiftermål i Göteborg

Malmström försvarar avtal om terroristjakt

Sex tvångsgiftermål i Göteborg

"The truth will never find it´s way to your TV"

2010-06-06T20:39:00.010+02:00

Israeliskt nej till konvojutredning

Turkisk stiftelse i globalt centrum

Antisemitismen slår ut i full blom

Ny ”Frihetsflotta” ska sjösättas

FN-chefen vill ha utredning av räd

Misstänkta terrorister gripna i USA

Fredsaktivister på väg till Gaza...

2010-05-31T19:31:00.021+02:00

"It was like a well-planned lynch”

“These people were anything but peace activists.”

Fredsaktivister?

Israelerna försöker gång efter gång att nå en civiliserad uppgörelse med "fredsvännerna" på skeppen och lyckas i alla utom ett fall. På det skepp där dödsfallen sker angriper "fredsaktivisterna" den israeliska armén med allehanda tillhyggen. Skjutvapen, knivar, påkar, brandbomber, långa metallobjekt och chockgranater. Fem israeliska soldater skadas av skottlossning från "fredsaktivisterna", varav två allvarligt. De israeliska soldaterna försöker avvärja våldet genom att bruka icke-dödliga metoder. "Fredsaktivisterna" tillgriper israeliska skjutvapen varpå situationen förvärras betydligt. Civiliserade fredsaktivister? Kan någon förklara för mig hur det går ihop?

Samtidigt får massmedierna raserianfall och detta redan innan hela situationen är klarlagd. Vi lever i sanning i märkliga tider.

Du finner ett videoklipp via länken nedan. Den avslöjar "fredsaktivisterna" för vad de är. En lynchmobb. Mitt helhjärtade stöd går till Israel.

IDF soldier: 'It felt like a lynch'

Navy escorts flotilla ships to Ashdod

Svenskar i israeliskt fängelse

Demonstrationståg på väg mot ambassaden

”Blodet från de döda aktivisterna kan inte tvättas bort”

Demonstranter försökte storma konsulat

"Israel har inte rätt ingripa militärt"

Fyra svenskar i israeliskt fängelse

FN:s säkerhetsråd i möte om stormningen

Lars Vilks

2010-05-13T02:38:00.009+02:00

En man med mod utgör ett flertal

Andrew Jackson

Mod är att aldrig låta sina handlingar påverkas av fruktan

Arthur Koestler

Det finns i stort sett bara ett sätt att slåss för yttrandefriheten: att tillämpa den, inte låta sig skrämmas, inte acceptera förbud utan medvetet överträda dem som klart politiska maktövergrepp. Det kan kosta anställningen, men man kan inte böja nacken i längden. Att försvara yttrandefriheten är att slåss aktivt för den, helst genom att tillämpa den, ty den som tiger samtycker. Yttrandefriheten har inga gränser

Mikael Witte

Lars Vilks visar mod och styrka genom att obevekligen stå upp för yttrandefrihetens okränkbarhet. Vilks har nått framgång på flera fronter. Genom sin oräddhet och sitt principfasta utövande av gränsöverskridande konst står han i centrum för ett omistligt samtal. "Verket" åskådliggör konstens urkraft. Med utmärkt pedagogisk skicklighet tydliggörs faror som vi inte har råd att vifta bort som tillfälligheter. Yttrandefriheten är fundamental.

M. Chêne
^^

Påsk

2010-04-03T00:20:00.016+02:00

Jesaja 53

1Vem av oss trodde på det vi hörde,

för vem var Herrens makt uppenbar?

2Som en späd planta växte han upp inför oss,

som ett rotskott ur torr mark.

Han hade inget ståtligt yttre

som drog våra blickar till sig,

inget utseende som tilltalade oss.

3Han var föraktad och övergiven av alla,

en plågad man, van vid sjukdom,

en som man vänder sig bort ifrån.

Han var föraktad, utan värde i våra ögon.

4Men det var våra sjukdomar han bar,

våra plågor han led,

när vi trodde att han blev straffad,

slagen av Gud, förnedrad.

5Han blev pinad för våra brott,

sargad för våra synder,

han tuktades för att vi skulle helas,

hans sår gav oss bot.

6Vi gick alla vilse som får,

var och en tog sin egen väg,

men Herren lät vår skuld drabba honom.

7Han fann sig i lidandet,

han öppnade inte sin mun.

Han var som lammet som leds till slakt

eller tackan som är tyst när hon klipps,

han öppnade inte sin mun.

8Han blev fängslad och dömd och fördes bort,

men vem ägnade hans öde en tanke?

Han blev utestängd från de levandes land,

straffad för sitt folks brott.

9Han fick sin grav bland de gudlösa,

fick vila bland ogärningsmän,

fastän han aldrig hade gjort något orätt,

aldrig tagit en lögn i sin mun.

10Men Herren tog sig an den han sargat,

botade den som gjort sig till ett skuldoffer.

Han skall få ättlingar och ett långt liv,

och Herrens vilja skall förverkligas genom honom.

11När hans elände är över skall han se ljuset

och bli mättad av insikt.

Min tjänare, den rättfärdige,

ger rättfärdighet åt många

och bär deras skuld.

12Jag skall ge honom hans andel bland de stora,

låta honom dela byte med de mäktiga,

för att han var beredd att dö

och blev räknad som syndare,

när han bar de mångas skuld

och bad för syndarna.

Jesaja kap. 55

1Kom, alla ni som törstar,

kom hit och få vatten,

kom, även om ni inte har pengar!

Förse er med säd, så att ni får äta!

Kom och få säd utan pengar,

vin och mjölk utan att betala!

2Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd,

er lön på sådant som inte mättar?

Lyssna till mig, så får ni äta gott

och njuta av feta rätter.

3Kom till mig och hör noga på,

lyssna, så får ni liv.

Jag sluter ett evigt förbund med er,

den nåd jag visat David skall bestå.

4Honom gjorde jag till ett vittne för folken,

till furste och härskare över dem.

5Du skall kalla på folkslag du inte känner,

folkslag som inte känner dig skyndar till

för Herrens, din Guds, skull,

Israels Helige, som skänkt dig härlighet.

6Sök Herren medan han låter sig finnas,

åkalla honom medan han är nära.

7Må den gudlöse överge sin väg,

den ondskefulle sina planer.

Må han vända om till Herren,

så skall han förbarma sig över honom,

vända om till vår Gud,

som alltid vill förlåta.

8Mina planer är inte era planer

och era vägar inte mina vägar,

säger Herren.

9Liksom himlen är högt över jorden,

så är mina vägar högt över era vägar,

mina planer högt över era planer.

10Liksom regn och snö faller från himlen

och inte vänder tillbaka dit

utan vattnar jorden,

får den att grönska och bära frukt,

och ger säd att så och bröd att äta,

11så är det med ordet

som kommer från min mun:

det vänder inte fruktlöst tillbaka

utan gör det jag vill

och utför mitt uppdrag.

12I glädje skall ni tåga ut

och ledas hem i trygghet.

När ni kommer

brister berg och höjder ut i jubel,

markens alla träd klappar händer.

13I stället för törne skall det växa cypresser,

i stället för nässlor myrten.

Det skall vara ett äreminne åt Herren,

ett evigt, oförgängligt tecken.

Don't Tread on Me

2010-03-28T06:01:00.007+02:00

Låt oss inte glömma

2010-03-20T19:00:00.013+01:00

"Det är ett livsvillkor för demokratin att inte överse med fel och brister som vill kväva den."

Torgny Segerstedt

En tilltagande oro växer fram, född ur medvetenheten om den fara islamimismen representerar. Ibland verkar det vara en ny insikt. Det framstår som märkligt. Det förefaller som om det är först nu som bilden börjar klarna för alltfler. Samuel P.Huntingtons teser (Clash of Civilizations, 1993) om civilisationernas kamp har utsatts för stark kritik men finns det inte något påfallande bekant i hans förutsägelser?

"It is my hypothesis that the fundamental source of conflict in this new world will not be primarily ideological or primarily economic. The great divisions among humankind and the dominating source of conflict will be cultural. Nation states will remain the most powerful actors in world affairs, but the principal conflicts of global politics will occur between nations and groups of different civilizations. The clash of civilizations will dominate global politics. The fault lines between civilizations will be the battle lines of the future."

Samuel P. Huntington, The Clash of Civilizations?, Foreign Affairs, Summer 1993 ( * ) / ( * )

Affären Lars Vilks har återigen riktat uppmärksamheten på problemet. Disskussionen i massmedierna innehåller dimensioner som bara för något år sedan hade varit otänkbara. Bevittnar vi början på nedmonteringen av den politiska korrekthet som sedan lång tid förhindrat ett rättvist meningsutbyte? Eller är det så enkelt att världen brutit igenom den svenska trygghetsvallen?

Har Lars Vilks blivit en symbol som uppfattas som gemensam? Som gör medborgaren, vars funderingar tidigare varit marginella, mer uppmärksam? Känner vi lite på tu man hand att det är just våra demokratiska värden som ifrågasätts, utmanas och i förlängningen hotas? Om så är fallet har affären Vilks inte bara blivit ett intressant konstverk utan också en demokratisk process som vi kan delta i och identifiera oss med. Kanaliserad genom en frispråkig och provocerande medborgare, som just pga utövandet av yttrandefriheten får ett pris på sitt huvud. En konstnär som på hemmaplan blottlägger ett tabu, en konflikt i det offentliga samtalet, och varnar för fascister på bortaplan.

Vilks utövar yttrandefriheten som alltför ofta betraktas som självklar, den behöver inte disskuteras alltmindre försvaras. Bakom döljer sig naturligtvis en ytterst farlig naivitet som nog främst uppstår och frodas i skyddade samhällen, kanske framförallt i vårt. Vi utgår från att vår kulturs landvinningar är självklara och självgenererande, det antas inte behövas insatser från den enskildes sida. Att bilden är betydligt mer komplicerad har vi ofta svårt att ta till oss. Vi är väl alla demokrater? Så länge vi tror och agerar utifrån övertygelsen att den enskilde inte behöver engagera sig för bevarandet av demokratin för vi oss själva bakom ljuset. Vi utsätter oss också för stora risker.

"Islam's borders are bloody and so are its innards. The fundamental problem for the West is not Islamic fundamentalism. It is Islam, a different civilisation whose people are convinced of the superiority of their culture and are obsessed with the inferiority of their power."

Samuel P. Huntington, The Clash of Civilizations and the Remaking of the World Order; 1998 ( * )

Är det i överensstämmelse med verkligheten att anta att kampen mot islamismen framförallt står att finna bland muslimerna själva dvs. inuti den muslimska trosgemenskapen? Antidemokratiska islamister i strid mot moderata och demokratiskt orienterade muslimer? Till att börja med kan det konstateras att man sällan ser denna konflikt förklaras och tydliggöras i västliga massmedier. Om detta är huvudfronten blir frågan varför den inte i större utsträckning återspeglas? Mer obegripligt är frånvaron av företrädare för moderat, sekulärt orienterad och demokratisk islam i debatten. Det finns undantag. Ayaan Hirsi Ali och Mohamed Sifaoui är två framträdande exempel.

Men om man utgår från att en majoritet av världens muslimer önskar demokrati så blir det genast svårare att begripa. Finns det anledning att betvivla bilden som gör gällande att majoriteten av världens muslimer önskar demokrati? Frågan är inte retorisk. Var finns de muslimer som talar för demokrati och mot islamism? Varför får jag uppfattningen att de är få till antalet? Om de utgör en majoritet varför hör jag så få röster i debatten? Jag letar efter svar men finner inga.

Gud är död, raderad från den mänskliga sfären; ett fält för "tomtar och troll" för att citera Lars Vilks. Det kanske stämmer för det offentliga samtalet i Sverige men knappast mer än så. Religionen är vi sidan av den enskildes andliga angelägenhet alltjämt en nyckelfaktor för analyserandet av samtid och historia. Låt oss inte glömma det igen.

M. Chêne
~~

En dålig dag på jobbet...?

2010-02-12T23:19:00.016+01:00

Rättsväsendets skattefinansierade riddare i skinande rustning vid Hornstull? Titta på filmen och läs mer om händelsen här. Ett flagrant exempel på oacceptabelt beteende. Vem är det egentligen som gör sig skyldig till "ofredande"? Om det är frågan om poliser så håller jag med signaturen Sthmlspolis.

"Höj snittåldern på polishögskolan och snäpp upp rekryteringsprocessen omedelbart!"

När dekadensen når rättsväsendet står vi inför betydande problem.

M. Chêne

På riktigt?

Anklagar polisen för utpressning

”Poliser trakasserar debattör”

Shoah

2010-01-27T17:19:00.033+01:00

Over Number 4 at Auschwitz: The First Attempt to Depict the Unhuman Shoah

Fritz Hirschberger (länk)

"Am Yisrael Chai, we have returned to our homeland, to the land of our forefathers, to Jerusalem, our capital. We have converged from all corners of the world, Holocaust survivors, Arab Jews, Jews from former Soviet Union states, Ethiopian Jews. We bow our heads in memory [of Holocaust victims] and raise our heads as our flag waves with its two blue stripes and the Star of David at its center. We still haven't lost our hope."

Binyamin Netanyahu, Auschwitz-Birkenau (länk)

"Att minnas är ett ställningstagande. Och minnet har fortfarande en boning. En fysisk och geografisk gestalt och plats. Auschwitz är det enda dödsläger som fortfarande berättar om gaskamrarna, vakttornen, taggtråden, järnvägsrälsen och ingången med Arbeit Macht Frei skylten, om hela organisationen. Avslöjar tankesystemet. Här är ännu spåren av de faktiska händelserna tydliga. Mänskliga föremål intygar att hit fördes 1,5 miljoner människor för att slutgiltigt förintas. Men Auschwitz är hotat idag. Tiden angriper platsen. Den autentiska platsens berättelse riskerar helt enkelt att vittra bort, förintas."

Annika Nordin i SR OBS (länk)

Aldrig glömma, aldrig inte reagera när Rovdjuret visar sig i spegelbilden, det finns där, en lövtunn fernissa skiljer oss från det. Läs, lyssna och lär.

M. Chêne

Netanyahu at Auschwitz: Never again

Kommer Auschwitz finnas kvar?

Öppna Sveriges hemliga arkiv

Han minns Förintelsen

Hatbrott mot judar ( i Malmö)

Calendrier de Noël 24 Décembre

2009-12-24T00:52:00.007+01:00

If God is for us, who can be against us?

Messias

Händel

Emma Kirkby

Calendrier de Noël 23 Décembre

2009-12-23T12:01:00.010+01:00

God Bless the Child

Eric Dolphy

Painting by Michael Cano

Calendrier de Noël 22 Décembre

2009-12-22T23:13:00.004+01:00

Symphonie Fantastique (V. Songe d'une nuit de sabbat)

Hector Berlioz

Dir. Charles Dutoit

NHK Symphony Orchestra

February 14

2002 Tokyo

Calendrier de Noël 21 Décembre

2009-12-21T18:18:00.007+01:00

Take Five

Dave Brubeck; piano, Paul Desmond; altsaxofon, Eugene Wright; bas, Joe Morello; trummor

Berlin 1966

Calendrier de Noël 20 Décembre

2009-12-21T18:01:00.012+01:00

Nun sprecht, wie ging's?

Beethoven

LPO B.Haitink

Elisabeth Soderstrom (Fidelio)

Curt Appelgren (Rocco)

Calendrier de Noël 19 Décembre

2009-12-19T00:11:00.004+01:00

Falling

Alicia Keys (feat Oumou Sangare)

Calendrier de Noël 18 Décembre

2009-12-18T23:49:00.007+01:00

Piano Sonata No. 21 in B-flat Major, D. 960

1st Movement - Molto moderato

Franz Schubert

Svjatoslav Richter

Der Meister.

M. Chêne

Svjatoslav Richter in memoriam

Calendrier de Noël 17 Décembre

2009-12-18T23:34:00.004+01:00

Wayeina

Oumou Sangare

Womad

2003

Tung gung från Mali.

M. Chêne

Calendrier de Noël 16 Décembre

2009-12-16T00:14:00.007+01:00

Nessun Dorma (Turandot)

Giacomo Puccini

Luciano Pavarotti

Dir. Kurt Herbert Adler

Calendrier de Noël 15 Décembre

2009-12-15T20:09:00.005+01:00

Symfoni nr.8 c-moll, III; Allegro non troppo

Dmitrij Sjostakovitj

Dir. Yevgeny Mravinsky

Calendrier de Noël 14 Décembre

2009-12-15T20:03:00.004+01:00

Visa från Utanmyra

Jaqee

Calendrier de Noël 13 Décembre

2009-12-15T19:52:00.004+01:00

Norma (casta diva)

Maria Callas

Paris

1958

Calendrier de Noël 12 Décembre

2009-12-15T19:42:00.006+01:00

Cantaloupe Island

Herbie Hancock

Samtal - Sam/tal - Sam-tal

2009-12-11T08:35:00.008+01:00

Jag läser ett verk av den förunderliga Hertha Müller. Den språkliga saklighetens drottning. Språkets och formens utforskare. Hennes berättarkonst fascinerar och inspirerar mig. Müller inskärper känslighet för språket. Den effekten har iofs all skönlitteratur, men i fallet Frau Müller några uns mer.

Samtal. När jag reflekterar över ordet dras min uppmärksamhet i en specifik riktning. Samtal och sam-tal. I den första formen ett vardagligt ord vars högsta värde dessvärre förblir undangömt. Undanglömt? När ordet möter Insikten förbyts dess skepnad och övergår i den sistnämnda formen. Då kan människan förnimma ordets sanna och mäktiga natur. Då förkroppsligar det plötsligt något från den första formen väsensskilt, på en och samma gång påtagligt närvarande och undflyende. Det som äger rum är det temporära återupprättandet av den andra formen, den sanna och paradoxala. När vi träffas så skall vi inte samtala. Vi skall sam-tala.

Människans bristfällighet leder oftast till att sam-talet omintetgörs. Skälen är legio. Då får man istället nöja sig med ett samtal. Det är också den gängse ordningen.

M. Chêne

Calendrier de Noël 11 Décembre

2009-12-11T08:09:00.012+01:00

Jesus bleibet meine Freude

Choral from Cantata No.147

Johann Sebastian Bach

Nikolaus Harnoncourt

Calendrier de Noël 10 Décembre

2009-12-10T04:04:00.029+01:00

Dust My Broom

Elmore James

Pastor Jansson

2009-11-29T00:07:00.009+01:00

En klassiker. Bakom humorn finns ett budskap som är mer aktuellt idag än när det begav sig anno 1962.

M. Chêne

"When you hear music, after it's over, it's gone in the air. You can never capture it again."

2009-11-22T02:43:00.022+01:00

Take The A Train

Mingus Sextet in Oslo

Eric Dolphy, basklarinett

Från 4:30 tar Dolphy över

M. Chêne

"Den svenska intelligensian har haft monopolställning"

2009-11-03T20:47:00.014+01:00

Foto: GUNNAR LUNDMARK

Martin Dyfverman intervjuar Theodor Kallifatides.

M. Chêne
^^

Tendens i P1

Webbradio Samtal med Theodor Kallifatides

Podradio

Spiegel im Spiegel...

2009-10-22T21:49:00.039+02:00

Ännu sitter Tuvstarr kvar och ser ner i vattnet

1913

John Bauer

Kulturradion: K1 - Spegeln - gåtan mellan jag och jag

Johannes Ekman tar oss med på en vandring in i spegelbilden, i gott vandringssällskap. Rekommenderas.

M. Chêne
^^

"...tecknar hemlöshetens landskap"

2009-10-08T23:00:00.010+02:00

Ett mycket gott val.

Utdrag ur Svenska Akademiens biobibliografiska notis över 2009 års nobelpristagare i litteratur, den tyska författaren Herta Müller.

M. Chêne
^^

"Herta Müller är född den 17 augusti 1953 i den tyskspråkiga byn Nitzkydorf i Banat i Rumänien. Hennes föräldrar tillhörde den tyskspråkiga minoriten i Rumänien. Fadern hade under andra världskriget gjort tjänst i Waffen-SS. Många rumänientyskar deporterades till Sovjetunionen 1945 och Herta Müllers mor var en av dessa. Hon tillbringade fem år i ett arbetsläger i nuvarande Ukraina. Detta ledde till att Herta Müller långt senare i verket Atemschaukel (2009) skildrat rumänientyskarnas exil i Sovjetunionen. Herta Müller studerade tysk och rumänsk litteratur vid universitetet i Timişoara (Temeswar) 1973-1976. Under denna tid stod hon nära Aktionsgruppe Banat, en krets av unga tyskspråkiga författare som i opposition mot Ceauşescus diktatur sökte yttrandefrihet. Efter att ha avslutat sina studier arbetade hon som översättare i en maskinfabrik 1977-1979. Hon avskedades därifrån då hon vägrade att samarbeta med den hemliga polisen och agera som angivare. Efter avskedandet utsattes hon för trakasserier av Securitate.

Hon debuterade med novellsamlingen Niederungen (1982; Flackland, 1985) som censurerades i Rumänien. Två år senare publicerades novellsamlingen i ocensurerat skick i Tyskland och samma år utkom Drückender Tango i Rumänien. I dessa två arbeten skildrar Herta Müller livet i en liten tysktalande by och den korruption, den intolerans och det förtryck som hon finner där. På grund av detta drabbades hon av den inhemska pressens kritik samtidigt som hon fick ett starkt positivt bemötande i tyskspråkiga media utanför Rumänien. Då hon offentligen kritiserat diktaturen i Rumänien, belades hon med publiceringsförbud i sitt hemland. År 1987 emigrerade hon tillsammans med sin man, författaren Richard Wagner.

Romanerna Der Fuchs war damals schon der Jäger (1992; Redan då var räven jägare, 1994), Herztier (1994; Hjärtdjur, 1996) och Heute wär ich mir lieber nicht begegnet (1997; Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv, 2007) ger med sina utmejslade detaljer en bild av vardagslivet i en stagnerad diktatur. Herta Müller har haft gästdocenturer i bl.a. Paderborn, Warwick, Hamburg, Swansea, Gainsville (Florida), Kassel, Göttingen, Tübingen och Zürich. Hon är bosatt i Berlin. Hon är sedan 1995 ledamot av Deutsche Akademie für Sprache und Dichtung i Darmstadt."

”Känslan av att vara förföljd finns kvar i mig”

Förtrycket tränger sig ständigt på

Herta Müllers språk trotsar ofriheten

Herta Müller får Nobelpriset i litteratur

"Minoriteter blir tråkmånsar när de börjar älta sina klagomål"

2009-10-07T13:44:00.041+02:00

Ett radiotips. Ulrika Knutson recenserar "Döda vita män" av Johan Hakelius och berör James Lees-Milne m.fl. Lyssna eller läs.

Besök gärna The Official James Lees-Milne Website där man kan hitta nedanstående filmsnutt - On 1930s Communists

En ny biografi utkom den 3:e september. James Lees-Milne av Michael Bloch.

allt gott!

M. Chêne

Filmen ovan hämtad från The Official James Lees-Milne Website där det står att läsa:

"In 1987 and 1988, Gary Conklin (www.garyconklinfilms.com) recorded interviews with James Lees-Milne for his film A Question of Class: English Literary Life between 1918 and 1945 (1992). These clips are included by his kind permission."

Ohoj! Hägglund åter vid rodret...

2009-09-18T23:10:00.018+02:00

Sen eftermiddag och diverse bestyr skall slutföras inför den väntande Helgen. Plötsligt på vägen hem lyssnar jag på Göran Hägglund i P1. Vad är det han säger? Jag har helt missat debattartikeln i DN och slås därför med häpnad. Debatten i SR P1 blir bara bättre och bättre. Hägglunds argumentation blir vassare och kontrahenterna, framförallt Göran Rosenberg, gör sig till åtlöje; i synnerhet mot slutet.

Detta kan vara en vattendelare i svensk politik. Äntligen vågar en ledande borgerlig politiker ta bladet från munnen och tala klarspråk, något jag dessförinnan trott varit förbehållet endast Göran Skytte i SvD.

KD återuppväcks, dyker åter upp på min näthinna, och en hitintills dalande linje förbyts i en bejakande eruption, ett sluttande plan förvandlas till ren oförfalskad glädje.

Någon talar mitt språk utan förbehåll.

På Söndag röstar jag på KD!

M. Chêne

"Sveriges radikala elit har blivit den nya överheten"

Hägglund och kulturen, debatt i P1

Göran Hägglund: "Förbjud förbuden!"

Hägglund besviken på Reinfeldt

Marsch till valurnorna

Primitiv och flegmatisk med mod som en hare...

2009-09-16T23:47:00.010+02:00

Mitt i prick. Svensk politik avslöjad för vad den är.

M. Chêne

Israelisk skämtsajt driver med Sverige

Rasism och hot på kyrkans bönewebb

Veckans bästa

2009-09-12T20:16:00.017+02:00

Tegs kyrka i Umeå

Det svenska oskicket med politiker i kyrkliga maktpositioner är en abnormitet som snarast bör avlägsnas.

Göran Skytte talar klarspråk.

M. Chêne

"Enda orsaken till att jag röstar i kyrkovalet är att jag vill stödja dem som vill befria kyrkan från politikerna.

... Främst vill jag även på detta område bekämpa socialdemokratin, som från Axel Danielsson (1863–1899) till Mona Sahlin på olika sätt påverkat kyrkan negativt. ...

... Danielsson var konsekvent fientlig till kyrka och religion, ofta rent hatisk. Kristen tro var "koncentrerad folkdumhet", treenigheten "ett vidunder av mänsklig ungdomsfantasi". När socialdemokratiska partiet grundades vid partikongressen 1889 var redan den yttre formen en provokation mot den tidens kyrka: kongressen inleddes på gudstjänsttid, långfredagen.

Partiet ville vid denna tid "avskaffa statskyrkan", men på 1920- och 30-talet svängde ledande socialdemokrater till rakt motsatt hållning. Man skulle göra Svenska kyrkan till ett redskap för det socialdemokratiska partiet. Det skulle därför till och med bli olagligt att lämna kyrkan. På detta sätt ville blivande ecklesiastikministern Arthur Engberg "befria Sverige från kristendomen". Kyrkan skulle användas för att sprida en "ateistisk allmän religiositet". Som minister uttalade han 1936 i riksdagen: "Låt oss till att börja med avskaffa biskoparna och införa en kyrklig överstyrelse med en generaldirektör för det kungliga salighetsverket".

Frikyrkliga röstar mer i kyrkovalet

Många av kandidaterna i kyrkovalet kommer från frikyrkan

Kyrkopolitikerna om sina viktigaste frågor i valet

Deras parti vill ha mindre politik i kyrkan

Rent Orwellskt

"Bloodplanes break the silence of clouds"

2009-09-10T22:14:00.009+02:00

Todd Heisler/The New York Times

Ghost Dance

by

Jim Cohn

Over the rubble of the World Trade Center
The grand sad unimaginable confusion of souls
Rose from towers mangled steel--to afterlives all--
All eyes drawn to that vacuum in the sky's next move
Where the ghost dance of bodhisattva firemen
& holy martyrs of terror--holy martyrs lost &
Missing, a great far reaching cry spreading wild
Across the planet--the crying unity of undying pain--

All the dead circling above ambulance drivers &
From afar in Manhattan's canyon looking up through
Smoke--janitors, multi-millionaires, passengers
Belted in their missileseats, stewardess with tender hands
Tied behind her back--no more bills, no lives to return to,
No Korans & Bibles, no quotes of stocks to comfort them.

Bloodplanes break the silence of clouds--strangely
Lonesome--as we, the living, pierce ourselves with the
Hooks of memory, digging without rest, digging night
& day, throwing ourselves into the holes of grief in
Search of ourselves changed forever--looking up,
Seeing nothing, in disbelief looking up again.

13 September 2001

& the founder of the Museum of American Poetics.

Guantánamosvensk gripen i Pakistan

Tullen i USA kan kopiera din hårddisk

I Sverige vet vi alltid bäst...

2009-08-24T16:22:00.009+02:00

I mitt föregående inlägg riktade jag kritik mot Aftonbladet (AB), journalist Boström samt ansvarig kulturchef. Man bör naturligtvis lägga till Jan Helin, chefredaktör på nämnda blaska.

Den aktuella artikeln är erbarmerligt dålig, vilket lejonparten av seriösa bedömare också anser. Debatten om huruvida den svenska regeringen skall be Israel om ursäkt och/eller fördöma Boströms artikel tycker jag är ointressant, det ingår ej i regeringens arbete att recensera journalistiska alster; de gäller även i de fall det är fråga om antisemitiska utfall. På denna punkt går den israeliska regeringen till överdrift.

Jag vill dock betona att man inte skall vara förvånad över den häftiga reaktionen från israeliskt håll, det massmediala utrymmet i Europa är anti-israeliskt och pro-palestinskt; i sin mest tydliga och extrema form i Sverige. Således blev Boströms artikel droppen som fick bägaren i Israel att rinna över. Den som följer israeliska medier finner att missnöjet och kritiken mot Sverige under lång tid tilltagit, relationen mellan länderna har varit mer kylslagen än varm sedan decennier. Även om den israeliska kritiken är överdriven, med sina krav på regeringens agerande gentemot AB och Boström, så kan vi inte bara avfärda den. Det som gör Sverige till ett anti-israeliskt land är just ointresset för det israeliska perspektivet. Inte ens israelvänner visar förståelse. Det blir inte bättre av den svenska tendensen till hybris - I Sverige vet vi alltid bäst, i synnerhet när det gäller Mellanöstern...

"Omkring 80 procent av tidningarna där, speciellt de fyra nationella tidningarna i Stockholm och hundratals tidningar på landsorten, vilka sätter agendan i Sverige, är på något sätt förknippade med den socialdemokratiska rörelsen och fackföreningarna, vilka båda är anti-Israel. Det finns ett slags diktatur av socialdemokrater i pressen i Sverige."

När israels f.d. ambassadör i Sverige, Zvi Mazel, säger att det saknas pressfrihet i vårt land bör vi lyssna noga på hans ord. Hur skall uttalandet tolkas? Behöver det tolkas eller kan det bara avfärdas som gement förtal? Jag anser att det bör tas på allvar och förstås på rätt sätt, sättas in i en kontext som klargör kritikens innersta kärna. Är uttalandet sant? Låt oss ta reda på det.

Ynetnews publicerar en artikel av Rabbi Abraham Cooper och Dr. Harold Brickman, båda verksamma vid Simon Wiesenthal Center. Här följer utdrag ur texten.

"Like a patient with a compromised immune system, Scandinavian countries too often are failing to resist the plague of classic Jew hatred".

... "Far from being "free speech in action," Sweden's anti-Israel hatred is too often subsidized by the government. A recent report by the respected NGO Monitor shows that the Swedish International Development Cooperation Agency (SIDA), Diakonia, the multi-national NGO Development Center (NDC), and the Swedish Mission Council (SMR) fund 20 major NGOs that ""routinely accuse Israel of 'genocide', 'ethnic cleansing', and 'apartheid', and some compare Israeli military and political officials to Nazis."" As Professor Gerald Steinberg puts it, ""The path from this demonization to the blood libels of Aftonbladet is short and direct."" "

... "Raoul Wallenberg would be ashamed by the absence of outrage from Sweden's political elite and vaunted human rights group."

Detta är intressant. Det föreligger alltså en rapport (även här) från NGO Monitor som visar att den svenska regeringen subventionerar organisationer som "rutinmässigt anklagar Israel för folkmord, etnisk rensning, apartheid och som jämför israeliska militärer och politiker med nazister".

Sannerligen.

Det kanske kommer som en överraskning, men inte enbart israeler ifrågasätter pressfriheten och demokratin i Svedala. Inte enbart Zvi Mazel pekar på den demokratiska perversitet som ligger i den enormt starka triaden LO - SAP - STATEN. Ett av de mest intressanta, omtumlande och inspirerande läsupplevelser jag haft på senare tid är Jan Gillbergs intervju år 2003 med den då avgående chefredaktören för Dagens Nyheter Hans Bergström. Sällan har bladet lyfts från munnen på sådant sätt! Värt att notera är att intervjun gjordes kort innan Bergström lämnade Sverige för att bosätta sig i USA. Bergström är nu amerikansk medborgare. Utdrag ur texten nedan.

"JAN GILLBERG (JG): I dag omnämns Sverige då och då i utländsk press som en enpartistat och det utan att det egentligen blir någon reaktion liknande den som mötte Huntfords bok för nu lite drygt 30 år sedan. Skall vi tolka det som att vi här i Sverige har accepterat att så är det?

HANS BERGSTRÖM (HB) : Jag tror det. Och det är ett faktum att Sverige är en enpartistat. Vi har nästa val år 2006. Om socialdemokraterna vinner då är de uppe i 16 år på en ny hegemoniperiod. Det är tillräckligt lång tid för att de anpassningsmekanismer, som konstituerar en enpartistat skall hinna sätta sig. Vi såg det under den tidigare socialdemokratiska hegemonin på 44 år. Det är oerhört underskattat vilka effekter det här har. ... Till detta kommer själva anpassningen. Överallt i samhället utgår man ifrån att om ett år, om fem år, om tio år kommer det att vara socialdemokraterna som styr. Man skall också komma ihåg att Sverige konstitutionellt är som gjort för en enpartistat. Vi har ingen uppdelning mellan den lagstiftande församlingen och den exekutiva makten. Vi har ingen utskiftning av makt mellan olika nivåer. Staten kan ytterst styra över kommunerna. Vi har ingen författningsdomstol. Dessutom har vi en fackföreningsrörelse som är lierad med staten-socialdemokraterna."

JG: När det gäller demokrati eller inte demokrati beror det dock på vilka krav som ställs för att en stat skall anses kunna gälla som en demokrati. Om vi tar de kriterier som ställs vad gäller demokratisk konstitution och ett väl fungerande rättssamhälle för att tidigare östdiktaturer skall kunna tas upp som medlemmar i Europarådet eller bli anslutna till EU, är dessa så stränga, att man kan fråga sig om Sverige av i dag och ännu mindre om enpartiprocessen får fortgå ytterligare kan anses leva upp till dessa kriterier.

HB : ... Vi kan se en urholkning av det civila samhället. Lyhördheten tränger undan civilkuraget, som blivit en allt knappare resurs. Vi kan också se hur det sätts allt snävare gränser för vad som uppfattas som legitima åsikter för att kunna vara en respekterad deltagare i debatten i det svenska samhället. Ta Per Ahlmark som ett exempel. Jag har under det sista året i så många kretsar med kopplingar till eliten hört, hur man tyckt att han blivit alldeles konstig och extrem: Skall ni verkligen ha honom kvar på DN som kolumnist? Även internt har sådana frågor ställts. Helt enkelt starka synpunkter på temat, att han inte borde få skriva i DN. Ändå är det så att han internationellt sett svarar för vad som uppfattas som en rimlig analys och dessutom visat sig vara väldigt förutseende.

JG: Om det nu finns krafter som vill mota ut Per Ahlmark, som är en etablerad debattör, måste man fråga sig, vilka möjligheter finns det att nyrekrytera debattörer med åsikter som i det ena eller andra avseendet inte stämmer med hur det skall tyckas?

HB: Det vi talar om här är delvis mycket subtila mekanismer. Vi skall heller inte glömma att Sverige sedan århundraden är ett auktoritativt koncensussamhälle, där utstötningsmekanismerna socialt kan vara mycket starka. Alla känner alla och nätverken finns. Man behöver inte sätta in polis för att stoppa någon. Det finns betydligt subtilare metoder - vilka som kan komma ifråga för olika tjänster, vilka som kan utses, vilka som anses legitima i debatten. Man får när det gäller demokrati modell Sverige inte glömma att det inte bara handlar om att det finns en grupp som sitter i ledningen för landet. Vi har också att göra med en mentalitetsförändring hos folket. Man kan ha en majoritet bakom makten och på det sättet demokrati men man samtidigt ändå lyckas åstadkomma en fundamental förändring av samhällskaraktären. Det är min stora oro att vi här är inne i en utveckling utan återvändo. Att vi har uppnått en point of no return.

JG: Ett slags självvald demokratiavveckling.

HB: Ja, i den meningen att det svenska folket hamnat i sådana beroendeförhållanden, att man inte kan tänka sig någon annan ordning än den nuvarande och att maktbasen för socialdemokratin blivit så stark att det inte går för någon borgerlig riktning att få majoritet för en annan politik.

JG: Du säger att det som sker, det sker så subtilt. Det är lite av det jag avsåg när jag i förra numret av DSM gav uttryck för meningen, att Sverige är förvisso inte något Sovjet men Sverige är på väg att bli ett Soviet Light.

HB: Det finns två beröringspunkter med sovjetsystemet. Det ena är att det finns en nomenklatura. Vissa människor accepteras, andra accepteras inte. Och ju längre socialdemokraterna sitter vid makten får detta genomslag genom det sätt på vilket man använder sig av utnämningsmakten. Det andra är den mentalitet som brer ut sig.

JG: Vilken roll spelar medierna för den mentalitetsförändring vi här talar om?

HB: Medierna spelar en stor roll. Om man systematiskt ifråga om varje verklighet i grunden har den socialistiska tolkningen så kan detta inte undgå att ha inverkan på människornas verklighetsbild. Värderingar tas inte ur tomma luften utan präglas av en viss naturlig konservatism i den meningen att de färgas av där man befinner sig, de system man är beroende av, den skola man går i etc. Det andra är den indirekta erfaringen. Det är ju få som utifrån egen personlig erfarenhet fullt ut kan bedöma olika förhållanden i vårt samhälle eftersom ju samhället är så komplext. Man blir då beroende av de verklighetsbilder man matas med genom radio, tv och tidningar och dessa verklighetsbilder är systematiskt socialistiska. ... Det är lite märkligt att en journalistkår och medier som har som självbild att man ägnar sig åt kritisk granskning av makten samtidigt förhåller sig så okritisk gentemot den statsbärande makten och maktideologin i Sverige. Olof Petersson talar om journalismen som en särskild ideologi uppbyggd kring tre storheter. Där finns makten, folket och journalisterna som har till uppdrag att berätta för folket att det är bedraget av makten. En onekligen ganska enkel världsbild. Att en kår med denna självbild och denna ideologi är så okritisk i förhållande till den ideologi och de synsätt som bär upp makten i Sverige är rätt underligt. Det kan som jag förstår bara förklaras med att ungefär hälften av dagens svenska journalistkår röstar på vänsterpartiet och miljöpartiet. Och tar vi de tre partierna bakom den nuvarande regeringen så handlar det om mellan 70 och 75 procent - minst. Dessutom visar Lennart Weibulls och andras forskning att inom respektive parti ligger journalisterna till vänster om snittet för respektive parti.

JG: Dessutom har man intrycket att journalister med vänsteråsikter är betydligt mer aktiva än journalister med till äventyrs borgerliga värderingar och synsätt.

HB: Det ligger lite i sakens natur. Journalister med vänsteråsikter har en ideologiskt mycket mer aktivistisk samhällssyn.

JG: Sedan är sammanhållningen bland vänsterjournalister större än vad den är bland journalister med en till socialistiska synsätt kritiska journalister.

HB: När det blir en kritisk massa... Om det är tre fjärdedelar eller 80 procent på en redaktion, som har en viss grundsyn, tenderar de övriga att tystna. Dom kan tänka, dom kan tala med gelikar utanför redaktionen men i redaktionella diskussioner är dom inte särskilt aktiva med att hävda sina ståndpunkter."

M. Chêne

"Sverige har ingen pressfrihet"

Reinfeldt vill lugna ned Israelbråk

Israel i storoffensiv mot Sverige

Israeler uppges enade i kritiken

Journalistförbundet protesterar mot israeliskt utspel

DN:s chefredaktör lovar reaktion

Tusentals israeler bojkottar Ikea

Israel i storoffensiv mot Sverige

"Bildt försöker helt klart bagatellisera"

Den svenska regeringen vägrar ge med sig

Israel stoppar svenska journalister

Reinfeldt vill lugna ned Israelbråk

Israelisk press: 'Människofötter i svensk gravlax'

En manifestation av antisemitism

2009-08-23T20:07:00.016+02:00

Israels finansminister Yuval Steinitz m.fl. går tillsammans med en till synes enad Israelisk nation till angrepp mot Aftonbladet, och i förlängningen den svenska regeringen. Vad handlar saken om? Den 18:e augusti skriver Donald Boström i Aftonbladet.

"Jag var i området och arbetade med en bok när jag ett antal gånger blev kontaktad av FN-anställda som var oroade över utvecklingen. De som kontaktade mig menade att organstöld faktiskt ägde rum, men att de var förhindrade att agera. På uppdrag av ett tv-bolag reste jag därefter runt och talade med ett stort antal palestinska familjer på Västbanken och Gaza som menade att deras söner blivit bestulna på organ innan de dödades." ... "Vi vet att behovet av organ i Israel är stort, att en omfattande illegal organhandel pågår, att det skett under lång tid, att det sker med myndigheternas goda minne, att högt uppsatta läkare på de stora sjukhusen deltar, liksom tjänstemän på olika nivåer. Och vi vet att palestinska unga män försvann, att de fördes tillbaka fem dygn senare under hemlighetsmakeri på natten, uppsprättade och hopsydda. Dags att bringa klarhet i denna makabra verksamhet om vad som försiggår och vad som försiggått på de av Israel ockuperade områdena sedan intifadan startade."

Häftiga anklagelser, minst sagt. Boströms text är uppenbart tendentiös, med israeliska soldater som "fimpade cigaretterna, lade ifrån sig Coca-Cola-burkarna och siktade i lugn och ro genom det trasiga fönstret", de avger "enstaka skratt" och "drog några vitsar för varandra". Det är klassisk antisemitism och bilden av Der ewige Jude frammanas.

Hur förhåller det sig då med Boströms anklagelser? Finns det fog för det han påstår? Anna Veeder, aktiv i den israeliska fredsrörelsen, går i svaromål.

"Kontaktade Boström Bassem Eid på Btselem eller andra israeliska eller palestinska människorättsorganisationer och berättade om sina misstankar? Vilken respons fick han i så fall? Det framgår inte av artikeln. Om Boström vill ha en utredning - varför vänder han sig inte till dem idag, innan han ropar på en internationell rättsundersökning angående israeliska krigsförbrytelser? Anser Boström att israeliska och palestinska människorättsorganisationer inte har kompetens eller mod nog att konfrontera den israeliska militären med just denna anklagelse, och inte har haft det sedan 1992... ... Hur kritisk är Boström till sina egna källor? Är det journalistiskt försvarbart att publicera egna teorier som innehåller så grava anklagelser emot den israeliska militären utan att först kontrollera dem. ... Boströms spekulativa artikel och uppståndelsen kring den bidrar dock varken till någon undersökning om påstådda krigsförbrytelse eller upprättelse för de drabbade palestinierna, utan enbart till ytterligare demonisering och polarisering."

Sannerligen. Aftonbladet har förvandlats, det står utom allt tvivel att den klara vänstervridning som ägt rum på senare tid fått allvarliga konsekvenser. Åsa Linderborg, kommunist, antisemit(?) samt Aftonbladets kulturchef, tar Boström i försvar.

"...(A)v någon anledning sätts normala journalistiska regler ur spel när det handlar om Israel."

Jag kunde inte sagt det bättre själv. Till sist Zvi Mazel, f.d. israelisk ambassadör i Sverige.

Se, lyssna och lär!

Video: 'There's no free press in Sweden'

M. Chêne

Ingen skillnad mellan Aftonbladets och Nazitysklands hetspropaganda

Frihet att förtala?

Press- och yttrandefriheten i Sverige är selektiv när det gäller vissa folkgrupper

Palestinian news agency 'confirms' organ snatching story

Israel i storoffensiv mot Sverige

Bildt vägrar be om ursäkt

Israelbråket: UD fick ta del av ambassadör-utspel

Israel väntar sig mer av Bildt

Storbråk om artikel i Aftonbladet

Israel stoppar svenska journalister

Israel i storoffensiv mot Sverige

En oanständig tystnad...

2009-08-17T20:58:00.025+02:00

"The cheapest thing in Iraq is a human being, a human life.

It is cheaper than an animal, than a pair of used-up batteries you buy on the street.

Especially people like us."

Hamid

"They Want Us Exterminated"

Murder, Torture, Sexual Orientation and Gender in Iraq

August 17, 2009

Human Rights Watch

Den kristna minoriteten i Irak rensas ut och med den landets anständighet. Jag är bekymrad över lidandet och över den egensinniga tystnad som råder från vänsterhåll, feminister och RFSL. Att först nedgöra t.ex. pastor Åke Green och sedan låta tystnaden tala i efterdyningarna av bestialiska illdåd?

Det är en oanständig tystnad.

M. Chêne
~~

Milis i Irak mördar homosexuella

Bögar torteras och mördas

Vem försvarar Iraks kristna?

Iraks kristna lever farligt

Radiotips

2009-08-13T14:11:00.007+02:00

Günter Graffenberger

Mina sånger är inte för alla...

2009-07-10T16:03:00.016+02:00

Påtvingad exil och hemlängtan, emigrant och globetrotter med ett fascinerande levnadsöde. Offer för det röda barbariet. Berättelsen om när Vertinskij, i efterdyningarna av kokainmissbruk, ser Pusjkin-statyn stiga ner från fundamentet och stiga på bussen...

Alexander Vertinskij porträtteras förnämligt av Pavel Bogachko, producent, och programledaren Sten Björnulfson. Rekommenderad lyssning.

M. Chêne

Ryska röster

Mera lagom?

2009-07-06T21:37:00.016+02:00

Marcel Breuer, Tubular steel chair, design 1928

Detta ser ut som ännu ett fatalt misstag av Herr Hägglund. Ella Bohlin profilerade sig bl.a. på alkoholfrågan i EU-valskampanjen och nu anser Hägglund att skatten på alkohol skall höjas. Har han ännu inte förstått allvaret i partiets kris?

För det första menar jag att nästintill alla förslag om höjd skatt är felaktiga, vi lever redan i ett land med extremt skattetryck. Att det därtill är ett parti, som borde vara mer aktivt på klassiskt kulturkonservativa områden som t.ex. i abortfrågan, äktenskapsfrågan m.m., som nu ropar om höjd skatt gör det inte bättre. Statlig paternalism hör inte hemma i högerkretsar. Sådant tänkande tillhör socialismen.

Jag tror att partiledningen i KD ofta famlar i blindo och ej är i kontakt med opinionen, vilket också visas i opinionsmätning efter opinionsmätning. Utrymmet i mitten av det politiska spektrat är redan ockuperat, Moderaterna har intagit mitten med all önskvärd tydlighet. Inser inte Hägglund att han kan profilera partiet genom att stå upp för klassisk konservativ kristdemokratisk politik, av den typ som finns i resten av Europa? Inser han inte att han bär partiet mot sin undergång om han också skall bli i mitten? I efterdyningarna av de senare årens borgerliga metamorfos finns idag ett gyllene läge att återta den konservativa opinionen. Varför gör man det inte?

Det handlar inte bara om politisk vilja utan, kanske framförallt, om insikt; en sällsynt tillgång i maktens korridorer? Den samlade svenska högern har knappt påbörjat det arbete som så förtjänstfullt förberetts och skisserats av Fredrik Haage i boken Nycklar till modern konservatism. (PDF-fil)

Var är berättelsen om frihetens, ansvarstagandets, moralens, den förädlande kulturens land - Det nya Sverige?

M. Chêne

Hägglund vill höja skatten på alkohol

Läsarna: Sänk skatten på alkohol

KD:s förslag sågas av alliansen

"Hägglund pratar som om Sverige vore isolerat"

Hägglund vill höja skatten på alkohol

"Den enda varelsen"...

2009-06-25T23:30:00.009+02:00

"Vad Schmitt avskyr är en värld som reducerats till en amoklöpande maskin utan mål och mening, ett sig självförverkligande monstrum, ett skickligt iscensatt skådespel, intressant men utan grandezza, utan mål och utan avsikter. Livet i en sådan värld, med sönderstrilad tradition, hackad och finmald, med förlorad kunskap och heder, den är fantasilös, tråkig; den sociala gemenskapen består i ett sådant samhälle av ett oändligt antal ändlösa samtal utan innehåll, talanglösa och i avsaknad av dolda meddelanden och förtrollande visioner. Sekulariseringen, förnekandet av sanning och tro, tilltagande gudlöshet, oförmågan att tro på Gud - kort sagt, människans hybris leder henne visserligen till industriteknologiska framsteg, funktionalism och förutsebar framtid i form av ålderdom och död, men teknikernas och vetenskapsmännens aggressiva självöverskattning är följden av det evolutionära credo där människan "biologiskt och av naturen är ett på alla sätt svagt och hjälplöst väsen". Med hjälp av teknik och vetenskap försöker människan skapa en värld där hon är "den starkaste, ja den enda varelsen", menar Schmitt."

Bo Cavefors skriver om Carl Schmitt i Tidningen Kulturen

Intolerans...

2009-06-22T21:44:00.025+02:00

"Timeo Danaos et dona ferentes"

Intolerance av `vhm-alex

Humanisterna vill avskaffa religionen. Per definition torde det innebära att de i dag representerar en av de mest intoleranta organisationer som existerar i vårt land. Det blir inte bättre av att de sveper in sina mål i förment rationalitet. Humanisterna torgför sig som en alternativ livsåskådning på en arena som behärskas av trossystem. Den Humanistiska självbilden ger sken av att de inte är troende, såsom t.ex. animister eller kristna är troende, utan att de i grunden skiljer sig från dessa; och troende inom andra religioner. Naturligtvis är också Humanisternas livsåskådning en tro.

"Är det irrationellt att vara troende? Inte mer än att vara förnekare, ingendera parten kan förete matematiska bevis och är således båda troende."

Anders Piltz

Humanisternas tro är därtill aggressiv och likaledes deras retorik. Det som också förvånar mig är att Humanisterna uppenbarligen är välfinansierade och att deras intoleranta budskap får sådan uppmärksamhet. Dessutom avslöjar argumentationen en överraskande okunnighet. Religionskritik är ingalunda något som är förbehållet endast dem. Att ge sken av det är fånigt och banalt. Läs t.ex. Jesaja, och varför inte citera Jesus som kallade de förment fromma samtida för huggormsyngel?

Dagens Humanister har iklätt sig den sekulära eskatologi som lanserades av Marx, de är således i en mening Marxister. Därtill har de övergivit den klassiska betydelsen av ordet humanist som främst syftade på bildning. Detta förhindrar dock inte Humanisterna att låta påskina att det är den klassiska betydelsen som man står upp för, vilket är ett oärligt tillvägagångssätt. Ett flagrant exempel på falsk marknadsföring...

Jag hoppas att Humanisternas agressiva kampanj inte utgör en trojansk häst. Historiens klara och ovedersägliga fakta visar att de samhällen där den sk. "rena rationaliteten" lovprisats knappast utgör någon förebild. Sovjet, Kina, Kambodja, Nord-Korea, Nazityskland samt terrorväldet under franska revolutionen är avskräckande exempel. I samtliga av dessa länder bedrevs omfattande och våldsam förföljelse av framförallt de troende. Ingen kan förneka detta med hedern i behåll.

Grundanslaget i Humanisternas kampanj är farligt revolutionär. Att "frigöra" samhället från mer än två tusen års kultur och religionshistoria påminner om det vansinne som uppkom i Nazityskland och utgör en uppgift värdig den store ordföranden Mao.

M. Chêne
~~

Tro och vetande...

2009-06-22T14:30:00.005+02:00

"Är det irrationellt att vara troende? Inte mer än att vara förnekare, ingendera parten kan förete matematiska bevis och är således båda troende."

- - -

"Har förnekelse skapat ett mänskligare samhälle? Kommer d'Holbach närmare det sanna, sköna och goda än Bach? Var Sovjetunionen vackrare än renässansens Italien? Men förnekelsen är attraktiv enbart som negation. Den förutsätter alltid något som bejakas. Den kan bara leva ett parasitärt liv."

Anders Piltz, "Adam, var är du?" Artos förlag 2009, s. 56 och s. 59.

A Time for Choosing...

2009-06-18T20:44:00.012+02:00

Ronald Reagan - A Time for Choosing (October 27, 1964)

Lyssna och lär.

M. Chêne
^^

Väktarrådet utreder valfusk

Internetaktivister från Sverige trotsar censuren i Iran

Nätaktivister säkrar internet för iranierna

Diktaturen skakar

Tiotusentals sörjde de dödade

Väktarrådet ska räkna om rösterna

"Vi demonstrerar för våra släktingars skull"

Självmotsägelser...

2009-06-17T01:55:00.014+02:00

"Diskussion"

Nanna Ullman

1958

"Religion är personlig, men inte privat. Den berör alla mänskliga relationer, även de politiska. Den som vill begränsa religion till en privatsak vill i själva verket avskaffa religionen."

Werner G. Jeanrond, Professor of Divinity, University of Glasgow

Det mest uppseendeväckande med svensk debatt kring tro och vetande är den erbarmerligt låga nivån på argumentationen. Debatter mellan ateister/agnostiker och religiösa/troende urartar snabbt i ett ensidigt ställningskrig. Den som tror att kontrahenterna, pga sina divergerande ståndpunkter, är hindrade att föra en kvalificerad debatt tror fel.

Ett allvarligt hinder för att uppnå en kvalificerad debatt är frånvaron av kunskap. I ett land där man sedan åtskilliga decennier taktfast nedmonterat den religiösa infrastrukturen, i mental mening, har viktiga och allmänt kända referenspunkter gått förlorade. En klok person sa en gång till mig att det är viktigt att lära känna den religion som ligger till grund för den kultur vi lever i. Han menade att utan denna kunskap kan man inte ta ställning till dem, dvs. varken kulturen eller religionen. Saknas en grundläggande kännedom om kristendomens innehåll blir diskussioner och debatter om tro och vetande tomma, innehållslösa och urartar snabbt.

Det vi ser är en kamp mellan Upplysningens förespråkare och dess kritiker. Upplysningen förstådd som den radikala omvälvning som kulminerade i slutet av 1700-talet. Minns Voltaires obönhörliga avsky för den katolska kyrkan med orden "Ecrasez l'infâme". De båda rörelserna är intimt sammanvävda och står i beroendeförhållande till varandra. Ett fenomen som kanske kan förklaras utifrån detta angreppssätt är Humanisternas val av kristendomen som sin primära kontrahent. Det ligger i historien, alltsedan den franska revolutionen har västerländska ateister betraktat kristendomen som sin huvudmotståndare. Det är sig inget märkligt med detta, åtminstone så länge vi håller oss till perioden från slutet av 1700-talet och en bra bit in i 1900-talet.

Idag, efter århundraden av kristendomskritik som försvagat kyrkans makt, står vi en värld där en religion träder fram med mycket högt ställda krav. Humanisterna talar mycket sällan om den religion som idag härbärgerar de allra tydligaste tendenserna till motstånd mot den Humanistiska värdegrunden, dvs. Islam. Varför attackera kristendomen som i allt väsentligt ställer sig bakom många av de centrala ståndpunkter Humanisterna torgför? Varför talar Humanisterna snart sagt inget om de mycket starka tendenser inom Islam som på varje huvudpunkt går i motsatt riktning? Här anar jag konturerna av snedvriden prioritering och en påtaglig feghet...

"Frånvaron av diskussion om religionens politiska roll och betydelse gör den svenska kulturdebatten ensidig och torftig. Religionernas visionära kraft och sociala kompetens tas inte till vara. Religionerna förväntar något av denna värld. De vill upptäcka mer av livets mysterium och sammanhang. Deras långa minne och omfattande bidrag till förståelse av människans väsen och gudsrelation och deras protester mot all reduktion av människan till objekt inom olika samhällskalkyler utgör en kraft till förändring. Folkhemmets socialingenjörer känner sig störda av religionernas utmaningar av en samhällsorganisation där statens institutioner gärna uppträder som upplysta arvtagare till religionernas roll att gestalta mellanmänskliga relationer.

Men staten kan aldrig ersätta mellanmänskliga relationer av kärlek, hopp och tro och deras gemenskapsbyggande energi. Tvärtom: ett samhälle där dessa dygder inte kultiveras, debatteras och uppmuntras saknar framtid. Kanske hänger den märkliga relationslöshet och ensamhet som många invandrare upptäcker i det svenska samhället ihop med den undertryckta roll som religionerna fått spela i detta land."

Werner G. Jeanrond

En sak som förbryllar mig är att Humanisternas argumentation är uppenbart självmotsägande. Länken till den debatt som gjorde mig förbryllad finns här. (Debatten börjar 6 min och 55 sek in i inslaget) Dels säger Sturmark att han företräder en livsåskådningsrörelse(!) och dels att alla sådana borde få statligt stöd, så länge reglerna är sådana. Alltså säger han att hans livsåskådning är att jämställa med de religiösa? Detta är intressant - han erkänner således att han företräder en konkurrererande livsåskådning? Om således den kristna tron är fel därför att den strävar efter att nå nya själar, påverka samhället och utbreda sin tro så blir frågan - Vad skiljer Humanisterna från de kristna i detta sammanhang? En god vän till mig uttryckte saken så här:

"Han säger att de företräder en livsåskådning, de bedriver prosyletism, de vill jämställas med religiösa samfund, samtidigt är de emot att dessa samfund påverkar samhället? Frågan inställer sig då naturligtvis, med vilket rätt kan Sturmark göra gällande att bara hans livsåskådning ska få gehör i den offentliga debatten med sitt sanningsmonopol?"

M. Chêne

Citaten av Werner G. Jeanrond hämtade ur SvD 24 oktober 2007 Religion är ingen privatsak

Debatt i SVT:s Godmorgon Sverige 12 juni 2009

Kyrkfolket får inte bli sist att inse att Gud är tillbaka

Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?"

När örnarna fällas i flykten...

2009-06-15T21:28:00.005+02:00

"Väl formar den starke med svärdet sin värld

Väl flyga som örnar hans rykten

Men någon gång brytes det vandrande svärd

Och örnarna fällas i flykten

Vad våldet må skapa är vanskligt och kort

Det dör som en stormvind i öknen bort"

Esaias Tegnér

Poesi för Irans president

Miljoner marscherar i Teheran

Många skäl till varför valresultatet ifrågasätts i Iran

Miljoner marscherar i Teheran

Livets vindlande väg...

2009-06-13T23:12:00.013+02:00

Tarkovskij kom att drabba mig sent. Likaså Mahler. Livets utveckling ter sig sådan att den unga människan påverkas djupare och kraftigare av konstens intryck, en bok, ett musikverk eller ett konstverk. Med stigande ålder avmattas konstens omedelbara och egenartade kraftfulla intryck. Min förvåning och stora glädje kom därför som en överraskning när jag för kort tid sedan kom att drabbas av Andrej Tarkovskijs mästerverk "Offret" (engelsk titel "The Sacrifice").

Jag finner inte de rätta orden, känslan av begripliggörande och navigeringsförmåga bleknar bort....

I stunder av förlorad förståelse ter sig livet plötsligt rikare och fyllt av pånyttfött innehåll. Mystikens krafter stärks, likaså livskrafterna. Exakt förståelse och ordnad analys, efter konstens alla regler, förminskar min tillvaro. Det ter sig viktigare att ställa frågor än att erhålla svar. Om frågorna ställs på rätt sätt är de av enastående betydelse....

En bild säger mer än tusen ord och så är det med Tarkovskij. Bilden blir ett eget tillstånd av full rikedom och mer än vad orden någonsin kan avslöja.

Vad vill Tarkovskij säga? Min tolkning är min och din tolkning är din, men att han uppehåller sig vid existentiella frågor är lätt att identifiera. Han verkar sträva efter förlorad mark, återupprätta något som gått förlorat och varna oss för vår hybris. Jag känner stundtals närvaron av släktskap mellan Tarkovskij och Den Helige Franciskus, en liknande strävan. Minns Franciskus predikan för fåglarna...

Jag kan inte låta bli att reflektera över den ryska kulturens närmast obetvingliga ovilja gentemot det moderna. Solzjenitsyn, Dostojevskij och nu Tarkovskij. Motströms och inte medströms. Varningar istället för inställsamt strykande medhårs. De lyfter frågor som vi förlorat förmågan att ställa.

Bilden ovan är tagen ur Tarkovskijs mästerverk "Offret".

Är det du som står där på livets vindlande väg?

Till tonerna av Adagiot ur Mahlers 9:e...

M. Chêne

The Stockholm Syndrome...

2009-04-22T17:35:00.020+02:00

The Daily Show porträtterar Sverige. I SvD skriver Fredrik Svenaeus, professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola, om melankolins historia sett genom Karin Johannissons nya bok Melankoliska rum: Om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid (Albert Bonniers Förlag); ett utdrag ur Svenaeus artikel nedan.

Två vitt skilda angrepp på saken men ändock intimt sammankopplande, eller?

Jag har berört frågan tidigare t.ex. här och här.

M. Chêne

"Weber var en av huvudarkitekterna bakom den moderna sociologin. En annan var Émilie Durkheim, som skapade ett begrepp som får utgöra rubrik för ett annat av Johannissons kapitel: ”anomi: vilsenheten”. Här är författaren verkligen något på spåren vad gäller förståelsen av dagens depressiva tillstånd. Anomi betyder ordagrant lag- och regellöshet. Durkheim kopplar anomin till det tillstånd som uppstår i perioder av snabb ekonomisk förändring – mellankrigstidens skenande marknadsekonomi – när ideal som stärker social sammanhållning förtunnas. Istället framstår position, kapital och framgång som allas individuella mål. Det kanske finns anledning att inte bara jämföra vår ekonomiska kris med 1930-talets, utan också vår själsliga?

Anomi är ett förlusttillstånd. Det som har gått förlorat är hemmastaddheten, den trygghet som ligger i att vara del av en ordning som är större än en själv. Enligt Johannisson är det sammanbindande kittet för alla melankoliska känslor att de i grunden handlar om förlust. Vi sörjer något som gått förlorat men vi vet inte vad. Världen är ”avförtrollad” (”die Entzauberung der Welt” anm. M. Chêne), som Weber uttryckte det, och i kapitalismens katedral ekar det tomt, depressivt. Att uppsöka tidigare melankoliska rum med Johannisson som vägvisare är trösterikt och får en att längta efter nya former av hemlöshet än den postmoderna, depressiva. Att det skulle kunna finnas en värld utan melankolin är naturligtvis en illusion – frågan är vad man förmår göra av den."

"Ett lämnat stadium"

2009-04-21T20:02:00.022+02:00

Men är inte Hamas självmordsattacker våldsdåd?

— Det är våldsdåd men det är samtidigt försvar. När man försvarar sitt land är det en annan sak. Själv stödjer jag Hamas till hundra procent, nej förresten, till två hundra procent. Dock tycker jag inte att det är bra att man dödar oskyldiga. Det är mot islam, mot sharia. Men samtidigt, det är collateral damage.

”Collateral damage”?

— Ja, precis. Det är sådant man får ta. Dessutom gör ju Israel betydligt mer collateral damage trots att de har effektiva precisionsvapen.

Mohamed Omar i intervju med Rasmus Landström, Aftonbladet

En sällsam metamorfos?

M. Chêne
--

Delegater lämnade FN-konferens

Iran accepterar FN:s syn på Förintelsen

Irans president: Israel är rasistiskt

Omar kvar i svenska Pen

På vägen till Emmaus

2009-04-13T04:31:00.010+02:00

Luk 24:13 - 35

Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus.

De talade med varandra om allt det som hade hänt.

Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem.
Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom.

Han frågade: "Vad är det ni går här och talar med varandra om?" De stannade och såg sorgsna ut,

och den ene, som hette Kleopas, svarade: "Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar." -

"Vad har hänt?" frågade han. De svarade: "Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket.

Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst,

medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände,

och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse
men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever.

Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte."

Då sade han: "Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt?
Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?"

Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare,
men de höll kvar honom och sade: "Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut." Då följde han med in och stannade hos dem.

När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem.
Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn.

Och de sade till varandra: "Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?"

De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade,

och dessa sade: "Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon."

Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.

Bene meritus

2009-04-07T19:36:00.023+02:00

”Även nästa år kommer Pol Pot-priset att tillfalla Mattias Gardell,

förutsatt att det inte dyker upp någon akademiker som är än mer naiv och historielös, men det förefaller osannolikt.”

Peter Englund

"Bene meritus" - Väl förtjänt

M. Chêne

Peter Englund uppfann hastigt nytt pris

Gardell får Pol Pot-priset!

Peter Englund kritiserar religionshistoriker

Mattias Gardell får pris av Myrdal

Värdighet...

2009-03-31T19:41:00.011+02:00

Utdrag ur en intressant och tankeväckande betraktelse av Roger Scruton. Länk till artikeln i dess helhet längst ner.

M. Chêne
^^

"The new humanism spends little time exalting man as an ideal. It says nothing, or next to nothing, about faith, hope, and charity; is scathing about patriotism; and is dismissive of those rearguard actions in defense of the family, public spirit, and sexual restraint that animated my parents. Instead of idealizing man, the new humanism denigrates God and attacks the belief in God as a human weakness. My parents too thought belief in God to be a weakness. But they were reluctant to deprive other human beings of a moral prop that they seemed to need."

---

..."(O)ne thing above all strikes me: that the old humanism was not about deconstructing God; it was about constructing man. It was a positive movement, devoted to seeking things worthy of emulation and sacrifice, even if there is no God to promote them. Its principal fear was that, deprived of religious belief, people would let go of their ideals. Hence it urgently sought a new basis for moral restraint in the idea of human dignity."

---

"Like so many modern ideologies, the new humanism seeks to define itself through what it is against rather than what it is for. It is for nothing, or at any rate for nothing in particular. Ever since the Enlightenment there has been a tendency to adopt this negative approach to the human condition, rather than to live out the exacting demands of the Enlightenment morality, which tells us to take responsibility for ourselves and to cease our snivelling. Having shaken off their shackles and discovered that they have not obtained contentment, human beings have a lamentable tendency to believe that they are victims of some alien force, be it aristocracy, the bourgeoisie, capitalism, the priesthood, or simply the belief in God. And the feeling arises that they need only destroy this alien force, and happiness will be served up on a plate, in a garden of pleasures. That, in my view, is why the Enlightenment, which promised the reign of freedom and justice, issued in an unending series of wars."

The New Humanism

The Big Bang!

2009-03-30T23:04:00.008+02:00

"Men om strecket skulle dras i dag, om vetenskapens läge 2009 skulle sammanfattas, då ställs studenten inför ett val. Att acceptera Skaparen eller förneka vetenskapen. Många sekulära humanister har valt det senare. Det står dem fritt. Men är det inte märkligt att vi skriver 2009 och fortfarande ser välutbildat folk välja vidskepelse framför vetenskap?"

Roland Poirier Martinsson

Rekommenderad läsning.

Här är det vetenskapliga beviset för Guds existens

allt gott!

M. Chêne

Miraklet i Dachau

2009-03-07T23:13:00.010+01:00

"När ateisterna blev de verkliga ledarna i koncentrationslägren – de så kallade ”Judas-själarna” som bar ett gult band om armen och var SS-männens villiga redskap – då gjorde de livet till ett levande helvete för sina medfångar. Till priset av några få privilegier och bättre mat, var de redo att göra vad som helst i fråga om att bete sig själviskt och orättfärdigt. De var ofta mera infernaliskt sadistiska än SS-männen själva och visade öppet sin fiendskap mot prästerna."

Vad är ondska? Hur ser den ut? Hur ser godheten ut när den konfonteras med ondskan? Vem är den gode och vem är den onde? Vad är tröst och vad är själslig kapitulation?

Texten nedan är från den utmärkta sajten Katolsk Observatör. Jag har förmodligen sagt det tidigare men det behöver upprepas - en mycket viktig gärning sker på denna sajt.

M. Chêne

Recension:

Miraklet i Dachau

av Anne Barbeau Gardiner

Kristus i Dachau (Christ in Dachau, or Christ Victorious) av John M. Lenz, utgiven av förlaget Roman Catholic Books.

Denna bok som först publicerades i mitten av 1950-talet i Tyskland är en djupt gripande skildring författad av fader John Lenz om de fem åren – 1940 till 1945 - som han tillbringade i ett koncentrationsläger i Bayern. Det som kanske mest slår oss i berättelsen är att den visar hur gudsförnekare av alla slag – brottslingar, socialister, kommunister och SS-agenter – i Dachau gjorde gemensam sak och förföljde katolska präster.

Grunden till lidandena i koncentrationslägren låg enligt fader Lenz i att Europa hade ”vänt sig bort från Kristus” mot ”ett totalitärt system som endast vilade på makt”. Samma gudlöshet som hade skapat det Tredje Riket härskade nu i lägren, särskilt i form av de ateistiska fångarnas öppna fientlighet gentemot fängelseprästerna.

Medierna i våra dagar för den aldrig upphörande och absurda kampanjen mot Pius XII för hans påstådda ”tystnad” om lidandena i dessa läger men de nämner aldrig ateisterna på vänsterflygeln och hur dessa hjälpte nazisterna när det gällde att plåga sina medfångar i lägren. Fader Lenz säger: ”Lägervakterna och de kallhamrade kommunisterna och ateisterna bland fångarna sammansvor sig för att göra våra liv till helveten.” Ja, just sammansvor sig, precis som Pilatus och Herodes gjorde i sitt vållande av vår Herres lidanden. Ateisternas hat mot de katolska prästerna var där i lägren så intensivt att fader Otto Neururer, bland andra martyrer, fick hänga upp och ner i 36 timmar innan han dog, bara för att en medfånge låtsades att han önskade få ta emot undervisning i troslära och sedan förrådde honom. I ett annat fall, det rörde sig om SS-män i Dachau, utsatte dessa tillsammans med fångar som var kommunister den polske biskopen Michael Kozal för olidliga kränkanden innan han dog. Vi ser här exempel på kommunistiska fångar som tjänade som SS-bödlar! Men när hör vi någonsin talas om det?

Undertiteln till fader Lenz bok är Den segerrike Kristus. Alla de 2 400 prästerna som var internerade i Dachau förblev andligen obesegrade ända till slutet, även när tusentals av dem dog i det som fader Lentz kallar för ”det största martyrskapet som präster har lidit i kyrkans historia”. Man lovade dem frihet om de avsade sig sitt prästerliga ”ämbete” men det var bara två som accepterade erbjudandet och blev frigivna. Kristus vann en stor seger i Dachau. Fasorna i lägren var bara halva historien. De som tog på sig korset, förklarar fader Lentz, blev vittne till vår Herres seger över ”mörkrets makter”.
År 1938, strax efter nazisternas intåg i Österrike, talade fader Lenz med en bonde i sin församling om ”den nya regimens gudlöshet” – och för detta blev han angiven. Under förhöret erkände han att han sagt att de nazistiska lärorna var ”ateistiska” och ”anti-kristna”. Det var nog. Han fängslades och fick sitta i fängelse i Wien i 17 månader, varefter han hamnade i lägret i Dachau i augusti 1940. Där fann han runt trehundra av Österrikes katolska ledare som hade satts i fängelse efter ”våldtäkten på Österrike”. Varje präst som skickades till Dachau – många var från Österrike, de allra flesta från Polen – sändes genast till ”bestraffninspatrullen” tillsammans med judar och zigenare, för präster betraktades också av nazisterna som mänsklighetens ”avskum”.

Efter en vecka sändes fader Lenz tillsammans med andra i förseglade boskapsvagnar först till Mauthausen, sedan till Gusen, ett arbetsläger där kriminella element var ”chefer”. Från början lade fader Lenz märke till att de oförfärade polackerna – som behandlades värre än de andra, särskilt om de var präster, läkare eller lärare – hade förvandlat Gusen till ett böneläger. ”Det var framför allt polacker och deras tappra präster som fyllde lägret med denna bönens anda.” Han blev rörd över det sätt på vilket de bad tillsammans i sina arbetsled tills en SS-vakt eller en en fångledare kom nära, då tystnade de. De brukade också be tillsammans på söndagarna för de 150 prästerna som hade ”levt, lidit och dött” runt omkring dem. Under hela den svåra tiden i Gusen, säger fader Lenz, "upphörde jag aldrig att tacka Gud för mina lidanden och det var detta, mer än något annat, som hjälpte mig att bära Korset.” För första gången förstod han vad aposteln Paulus menade med orden: ”Jag har glädje i överflöd, mitt i alla mina lidanden” (2 Kor 7:4). Han insåg att ”detta lidande, även om det var fruktansvärt, var något fruktbart och oändligt nyttigt. ” Han hade tillbringat tre år i ett jesuitkloster som novis, men dessa tre månader i Gusen var värda ”mycket mer, för de gjorde att jag upptäckte det slags bön som genomborrar själen som ett svärd”, det vill säga den bön som innebär att man villkorslöst överlämnar sig till Guds vilja.

Tråkigt nog var det inte möjligt för de ateistiska fångarna i Gusen och Dachau att göra bruk av sina lidanden: ”Vad beträffar de gudlösa ibland oss, tjänade lägerlivet med alla prövningar som det innehöll bara till att göra dem ännu mera desillusionerade, hårda och bittra.” Eftersom de inte kunde be ”mitt i den skenbara hopplösheten och meningslösheten i vårt liv i lägret”, gjorde detta att dessa män förlorade sin självrespekt och istället ägnade sig åt att göra sina egna liv ”så uthärdliga som möjligt”, på de andras bekostnad. Deras medfångar var tvungna att använda sina kläder som kuddar, i annat fall skulle deras jackor och mössor ha försvunnit under natten. Fader Lenz erkänner att inte alla de ateistiska fångarna var moraliskt fördärvade, men de ”varmhjärtade” ibland dem var snarare undantag än regel.

I yttrandena om de ”gudlösa” i koncentrationslägret ger fader Lenz perfekt mothugg till det som Christopher Hitchens skryter med i sin bok god Is Not Great (gud är inte Stor) när han säger att ”om det funnes en riktig statistik i ämnet så skulle man finna att ateister är mera moraliska än de kristna”. När ateisterna blev de verkliga ledarna i koncentrationslägren – de så kallade ”Judas-själarna” som bar ett gult band om armen och var SS-männens villiga redskap – då gjorde de livet till ett levande helvete för sina medfångar. Till priset av några få privilegier och bättre mat, var de redo att göra vad som helst i fråga om att bete sig själviskt och orättfärdigt. De var ofta mera infernaliskt sadistiska än SS-männen själva och visade öppet sin fiendskap mot prästerna. En sådan kapo (ordningsvakt) sparkade fader Lenz hela vägen uppför en backe när denne skjöt en skottkärra full med sten framför sig medan SS-männen stod omkring honom och ”eggade, överöste med okvädingsord och hånade honom”. En annan kapo som hade hand om sjukstugan skröt om att ingen präst som togs in där kom ut igen levande. Och när man lät fångarna bygga ett kapell i Dachau blandade en arbetsledare, ”en ateist med ett outsägligt förakt för oss präster” sina instruktioner med en massa svordomar och eder.

I december månad 1940 fick kommendanterna i Gusen och andra läger order från Berlin att sända alla präster tillbaka till Dachau – detta som ett resultat av långa förhandlingar mellan de tyska biskoparna och Gestapo. Biskoparna hade inte lyckats att utvinna prästernas frigivning, men de hade lyckats skaffa dem böneböcker, ett kapell, regelbundna mässor och ett särskilt kvarter för prästerna i Dachau. Fader Lenz blev sänd tillbaka till Dachau den 8 december 1940, och installerade sig i den trånga förläggningen i prästernas kvarter som nu blev ”den största och samtidigt strängast bevakade ordern i världen”. De katolska prästerna där kom från 136 stift och 24 olika nationer och utgjorde en stor religiös församling mitt i ”själva helvetet”. Två tredjedelar av prästerna var äldre än 50 år, en fjärdedel över 60, och det fanns en åttioåring, fader Stanislas Pujdo från Litauen. Där fanns också två biskopar, Dr. Kozal från Polen och biskop Piguet från Frankrike.

Den första mässan firades i det nya kapellet den 22 januari, 1941. De röda korsen på kapellets gröna fönster bar vittnesbörd om att ”Kristi kors hade segrat över det helvete som skapats av nazisternas svastika”! Även om prästerna var halvsvultna och fulla av löss sjöng de glädjefullt ”Christus vincit!” och solade sig i glansen av ”insikten om att Kristus själv var här med oss i det Heliga sakramentet. Kristus själv, vår Herre, vår Gud var med oss där i Dachau, Han var vår medfånge där bakom taggtrådsstängslen”. Från och med dagen fanns Kristus med i Dachau. Hans närvaro i det Heliga Sakramentet blev ”den ständiga källan till vårt andliga och intellektuella liv”. Prästerna förenades varje dag under mässan, liksom de första kristna gjorde i katakomberna, och fastän det var strängt förbjudet för andra än prästerna att närvara i kapellet, lyckades de att släppa in några få pålitliga lekmän bland fångarna, fastän det alltid fanns en fara för att bli förrådda av spioner. Från och med denna händelse lyckades de också att ge eukaristin till andra i lägret, särskilt till dem som var nära döden. Det var detta som utgjorde ”Kristi mirakel i Dachau”.

Fader Lenz grundade sedan ett rosenkransbrödraskap i Dachau. Det innebar att prästerna inte bara kunde läsa rosenkransbönen enskilt och privat, utan även också kollektivt med varandra. I maj 1941 fick de tillåtelse att be till Jungfru Maria i kapellet och sjunga hymner i en kör. Denna seger sammanfattar fader Lenz genom att säga: ”Genom Maria till Kristus – i Dachau." Efter en tid fick de också en vacker staty av ”Jungfru Maria av Dachau."

Som var att vänta, fick det nya kapellet och andaktsövningarna som firades där hatet och avundsjukan hos gudsförnekarna i lägret att öka. Ibland kom SS-männen instörtande mitt i mässan och befallde prästerna att utrymma salen genom att peka med gevären mot dem och skrika: ”Nog med hokus pokus för idag!” Och ändå öppnade deras gudlösa händer aldrig tabernaklet under alla de fyra åren. På samma sätt var kommunisterna bittra över det nya kapelelt och ville som en motaktion upprätta ett centrum för ”utbildning i politik” i lägret, men förvägrades detta. Förbittrade över detta vakade de över prästerna ”som hyenor som önskar kasta sig över minsta bagatell, en betydelselös anmärkning, en slintning med tungan” för att kunna rapportera dem för lägerledningen.
Hela denna tid var prästerna inte befriade från hårt arbete. De hade fortfarande den obehagliga arbetsuppgiften att från köket till de olika hyddorna bära 500 metallhinkar fulla med mat, var och en höll 50 liter och vägde runt 80 kg när den var full. Trots ständig hunger och svaghet var de också tvungna att arbeta på den plantering om 160 ar som hörde till lägret och det i allt slags väder. År 1941 svalt etthundra präster till döds och år 1945 var det fyrahundra som dog på det sättet. Varför? Det var eftersom ordningsvakterna stal av prästernas mat så att de aldrig hade tillräckligt att äta. Vakterna brukade också fiska upp köttbitarna ur mathinken, så att det enda som återstod var en soppa gjord på potatis och rovor, och detta i små mängder. Fader Lenz säger apropos maten som försvann: ”Vårt kvarters kapo och hans kommunistvänner visste alldeles säkert vart den tagit vägen.” Det tjänade emellertid ingenting till att protestera, för de skulle bara skratta. När allt kom omkring så var de ju kommunister och gudsförnekare, och det tillhörde deras ’heliga plikt’ att göra livet så besvärligt för oss som möjligt.”

Men när en ny kommendant kom till lägret i mitten av augusti 1942, blev livet bättre under ett år, för denne ”fann inte ett grymt nöje i bestraffningar”. Nu var det lastbilar som förde mat till hyddorna och det blev tillåtet att ta emot paket från familj och vänner. Som motvikt till den överallt rådande korruptionen började nu präster att inta nyckelposter i lägret. För den första gången blev till exempel en präst satt att ansvara för kapellet. ”Våra kommunistiska vänner blev sålunda berövade ytterligare inblandning i våra angelägenheter.”
Men när prästerna i slutet av 1942 började ta emot paket från familj, vänner och religiösa medsystrar ”visste våra gudlösa kamraters ilska och avund inga gränser”. De försökte med hot och skrämsel att stoppa floden av matpaket att nå fram till sina adressater, men lyckades inte. Men när prästerna började dela ut innehållet till de mest behövande i lägret bröt helvetet löst. Vid det laget fick ”våra gudlösa kamraters illvilja” dem att försöka beveka SS-männen att bestraffa både prästerna och de behövande på en och samma gång.

”Kommunisterna var bara alltför glada att anklaga oss att med våra klädes- och mataktioner önska värva proselyter, och vid minst ett tillfälle lyckades de få beväpnade SS-vakter att skjuta på folksamlingen bestående av fattiga fångar som hade församlat sig framför prästernas kvarter i hopp om att få del av prästernas gåvor." För en tid förbjöds alltså dessa att dela ut kläder och mat eller ens att besöka de sjuka, och detta på grund av att ateister som befann sig på vänsterkanten gjorde gemensam sak med nazisterna.

Olyckligtvis stannade den nye kommendanten bara ett år och våren 1944 fick prästerna lämna sina ”bättre” poster, när en av dem befanns ha smugglat ut en rapport om lidandena i Dachau till omvärlden. Fader Lenz egna skrifter beslagtogs och han bestraffades med tolv dagar i ”den stående bunkern”, som var en fängelsecell som hade formen av en skorsten.

Under de sista krigsåren drabbades lägret av en tyfusepidemi, som var en sjukdom som överfördes genom lössen. Först drevs sjukstugan av ateistiska sjukskötare som brukade stjäla innehållet i de paket som patienterna tog emot från familjer och vänner. Men allteftersom tyfusepidemin spreds dog några av sjukskötarna medan andra flydde för livet tillsammans med SS-vakter, och därför kom omhändertagandet av de döende att så småningom bli prästernas uppgift. Under tiden hade de oförfärade polska prästerna lyckats med det till synes omöjliga och fått tillåtelse av SS-myndigheterna att arbeta ibland de döende tyfussjuka i det isolerade husblocket. Fader Lenz anmälde sig som frivillig när tyfusen nått en takt av hundra fångar om dagen som dog i sjukdomen. Nästan alla patienterna var katoliker, vare sig de kom från Frankrike, Italien, Jugoslavien eller Tjeckoslovakien. Om han inte kunde tala en av de döende männens språk brukade fader Lenz använda sig av ett litet krucifix som tolk. Endast en enda man vägrade någonsin att ta emot hans omhändertagande tjänster, och bara tre av prästerna som ställde upp som sjukskötare dog av tyfus.

Det är värt att lägga märke till att det bara fanns 141 icke-katolska kyrkoherdar i Dachau, vilket bör jämföras med 2 400 katolska präster (samt några hundra seminarister och munkar). Detta tyder på att nazistregimen betraktade den katolska kyrkan som sin huvudfiende. Fader Lenz påpekar att ”två tredjedelar av Tyskland var protestantiskt vid Hitlers makttillträde” år 1933, och ändå var år 1945 bara 17 tyska protestantiska kyrkoherdar internerade i (och 33 av andra nationaliteter), medan den katolska tredjedelen av Tyskland representerades av 190 katolska präster. Dessa tal är avslöjande, närskilt när man orättmätigt säger att katolska kyrkan i påve Pius XII:s gestalt bär ansvaret för alla lidanden under Andra Världskriget. Arresteringarna och fängslandena av präster före och under kriget var bara en upptakt, säger fader Lenz, till den nazistiska planen. De företogs i så stor mängd man vågade vid den tiden, men man hoppades att så småningom skulle den ”stora rensningen” av den katolska kyrkan äga rum efter Hitlers seger. Hitler hade ju skrutit med att ”jag kommer att krossa den katolska kyrkan som en padda.”

Efter kriget, säger fader Lenz, brukade många människor fråga honom ”hur Gud kunde tillåta så stor orättvisa” som de lidanden Hans präster fick utstå i Dachau. Han brukade då svara: ”En blick på Vår Herres och Frälsares kors ger oss säkert alla det sanna svaret.” Boken Kristus i Dachau kan varmt rekommenderas i dessa dagar när Christopher Hitchens i sin best-seller skryter med att säga att en jämförelse mellan de troendes moral och ateisternas, visar det sig att de troende katolikerna har lägre moral, och detta i en tid när den militanta ateismen på nytt knackar på dörren och Europa är mycket mera gudlöst än under 1930-talet.

20090226

Anne Barbeau Gardiner, medverkande redaktör för New Oxford Review, är professor emerita i engelska vid John Jay College i City University i New York. Hon har skrivit essäer om Dryden, Milton och Swift, och om katoliker på 1600-talet.

ur New Oxford Review

Övers. NH

Ninkasi...

2009-03-02T21:40:00.011+01:00

Titta

gärna

in

hos

Ninkasi
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Radiotips...

2009-02-23T23:10:00.004+01:00

Mycket klargörande.

Sjukvård utomlands

M. Chêne
^^
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Cogitationis poenam nemo patitur...

2009-02-23T22:50:00.007+01:00

"My generation of the Sixties,
with all our great ideals,
destroyed liberalism,
because of our excesses."

Camille Paglia

Tema: Norman Mailer och det feministiska samtalet

http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

"Audiatur et altera pars"

2009-02-05T23:44:00.016+01:00

"De kanske mest utsatta är de lekmän som av olika anledningar - och här måste man nog verkligen betona ordet olika - sökt sig till prästbrödraskapets gudstjänster. De har lämnats helt i sticket. Har de fått komma till tals? Vågar de komma till tals? Rädslan är nu påtaglig överallt att minsta sympatiyttring åt fel håll gör att man riskeras fullständigt utfrysas som - förintelseförnekare, antisemit, fascist, rasist, islamofob, högerextemist, okristen, ovärdig det medlemskap i den heliga kyrkan som dop och konfirmation skänkt. I Sverige handlar det om en liten grupp aktiva katoliker som även syns i det normala församlingslivet; troende praktiserande lekmän i olika åldrar. Nu dras de in i ett politiserat spel där tron betyder föga, åsikten är allt och toleransen ligger på nollnivå. Situationen liknar nästan den i totalitära stater.

Besinning. Lita på påven. Ingen kan denna fråga bättre än han. Ingen har den nåd och auktoritet som han i sitt ämbete. Ingen kan försvara konciliet i ljuset av traditionen bättre än han. Få ser som han det långa perspektivet.

Var inte rädda. Lita på påven och hjälp honom. Bed för honom. Så ska allt en dag visa sig i sin rätta skepnad. Ty kyrkan är alla jordevarelsers moder...hon som "välsignar även de som förföljer henne" (1)."

Katolsk Observatör

"Audiatur et altera pars" - Man må höra även andra parten

Judar har problem i Sverige

Vatikanen ställer krav på Williamson

SVT anklagas för kupp mot påven

Påven häver bannlysning av kontroversiella biskopar

Kontroversiell biskop ber påven om förlåtelse

DN
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Quaere veritatem

2009-01-22T20:24:00.019+01:00

Prästbrödraskapet SSPX överhuvud i Tyskland, Pater Franz Schmidberger, går i svaromål mot den artikel som publicerades i Der Spiegel Nr. 4/2009, S. 32-33: Problem für den Papst. Uttalandet först på tyska via FSSPX.INFO och sedan översatt till svenska, översättningen funnen här. Quaere veritatem - Sök sanningen.

allt gott!

M. Chêne
^^

Aus dem Distrikt : : Stellungnahme

20.01.2009, 17:18 MEZ

Der Distriktobere der Priesterbruderschaft St. Pius X. in Deutschland, Pater Franz Schmidberger, stellt zum rufschädigenden Artikel im Spiegel Nr. 4/2009, S. 32-33: Problem für den Papst, folgendes fest:

1. Die Aussage, die heutigen Juden trügen die Schuld ihrer Väter, muß auf jene Juden eingeschränkt werden, welche die Tötung Jesu Christi gutheißen. Sie ist in der zitierten Verallgemeinerung unrichtig.

2. Auch für die heutigen Juden ist der fleischgewordene Gott, Jesus Christus, der Erlöser und einzige Weg zum Heil: „Ich bin der Weg, die Wahrheit und das Leben; niemand kommt zum Vater als durch mich." (Joh 14,6) Es gibt für sie keinen separaten Heilsweg. Deshalb ruf schon der hl. Petrus, der erste Papst, ein Jude, seine Zuhörer auf, sich zu bekehren und sich auf den Namen Jesu Christi taufen zu lassen (vgl. Apg 2,38). Hier finden wir die beständige Lehre der Kirche durch alle Jahrhunderte durch.

3. Unser Herr Jesus Christus ist seiner menschlichen Natur nach Jude, seine hochheilige Mutter ist Jüdin, alle Apostel sind Juden. Schon deshalb kann kein aufrechter Christ Antisemit sein.

4. Wir kennen das Interview, das Bischof Williamson dem schwedischen Fernsehen gab, nicht. Sobald es uns vorliegt, werden wir es prüfen und dazu auch anwaltlichen Rat einholen. Es ist klar, daß für Äußerungen, wie sie Bischof Williamson angeblich gemacht hat, nur der Urheber selbst verantwortlich ist und diese nicht die Haltung der Priesterbruderschaft St. Pius X. widerspiegeln. Übrigens hat schon Papst Pius XI. in der Enzyklika „Mit brennender Sorge" vor dem gottlosen Naziregime und seinen Verbrechen gewarnt.

Die Frage der Juden ist in keiner Weise ein Tagesthema unserer Bruderschaft. Ihre Sorge gilt dem Heil der Seelen, entgegen dem, was der Spiegelartikel in ungerechter und irreführender Weise suggeriert.

Stuttgart, den 20. Januar 2009

Pater Franz Schmidberger
Distriktoberer

Ställningstagande

Prästbrödraskapet S:t Pius X:s distriktssuperior i Tyskland, pater Franz Schmidberger, fastslår med anledning av den ryktesskadande artikeln i Der Spiegel Nr. 4 / 2009, S. 32-33: Problem für den Papst (= Problem för påven) följande:

1. Utsagan att våra dagars judar skulle bära på sina fäders skuld måste begränsas till de judar, som godkänner dödandet av Jesus
Kristus. Uppgiften är i den citerade generaliseringen oriktig.

2. Även för dagens judar är den människoblivne Guden, Jesus Kristus, återlösaren och den enda vägen till frälsning: "Jag är vägen,
sanningen och livet; ingen kommer till Fadern utom genom mig" (Joh. 14:6). Det finns för dem ingen separat frälsningsväg. Därför
uppmanar redan den helige Petrus, den förste påven, en jude, sina åhörare att omvända sig och låta döpa sig i Jesu Kristi namn (jfr Apg
2:38). Här finner vi Kyrkans alla århundraden igenom oföränderliga lära.

3. Vår Herre Jesus Kristus är till sin mänskliga natur jude, hans högtheliga Moder är judinna, alla apostlar är judar. Redan av den
anledningen kan ingen uppriktig kristen vara antisemit.

4. Vi känner inte till den intervju, som biskop Williamson gav för den svenska televisionen. Så snart den kommit oss tillhanda, kommer vi att
granska den och dessutom även inhämta advokatråd. Det är klart, att för yttranden, sådana som biskop Williamson, efter vad man påstår,
har gjort, är endast upphovsmannen själv ansvarig, liksom att dessa inte återspeglar Prästbrödraskapet S:t Pius X:s hållning. För övrigt
har redan påven Pius XI i encyklikan "Mit brennender Sorge" varnat för den gudlösa naziregimen och dess förbrytelser.

Frågan om judarna är på intet vis ett dagligt tema för vårt brödraskap. Dess omsorg gäller själarnas frälsning, i motsats till vad Spiegelartikeln på ett orättvist och vilsledande sätt låter påskina.

Stuttgart den 20 januari 2009

Pater Franz Schmidberger, distriktssuperior

Jonas de Geer, SSPX:s grundare i Sverige: Katolska kyrkan skriver lögner

Kyrkor uppläts till förintelseförnekare

Högerextremister på korståg i Sverige

Biskop Martin Lind: Det var ett misstag att hyra ut till högerextremister
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

"Gå direkt till folket utan att passera Marieberg..."

2009-01-12T19:25:00.006+01:00

Un jour, une photo... un blog
Blog photo de Galileo

"I Sverige åter har den sociala välfärden avsiktligts exploaterats för att hos medborgaren skapa en känsla av förpliktande tacksamhet, och den har även fått denna effekt. Engelsmannen betraktar i allmänhet sin sociala säkerhet som en rättighet, för vilken han inte måste ge något i gengäld. Svensken betraktar sin som ett privilegium, för vilket han i all evighet måste tacka dess skapare, partiet och staten."

Roland Huntford i Det blinda Sverige, s. 156

Alliansexperimentet är i mina ögon ett revolutionärt grepp - Reinfeldt har insett faktum - en framgångsrik borgerlig politik måste vända på sakernas tillstånd. Såväl gamla misstag som motståndarens välpreparerade utgångspunkt måste tas i beaktande. Således är Alliansen inte "borgerlig" den är "socialdemokratisk". Endast genom att i väljarkåren odla fram ett synsätt att den förda politiken inte utgör ett angrepp på den under lång tid konditionerade åsiktsbildningen kan man bli framgångrik. Man måste vända på orden och ge dem nytt innehåll, man måste beröva sossarnas grepp om folkmentaliteten.

Den första fasen i denna kontrarevolution var förmodligen namnbytet för Moderaterna, en annan och senare är KD:s sucessiva nedtoning av sitt politiska budskap i t.ex. abortfrågan. Är inte allt detta just nödvändigt och om man agerat tvärtom spelar man då inte vänstern i händerna? Går det att utmana decennier av socialdemokratisk politik under en mandatperiod? Svaret är att det är omöjligt. Men det finns också en risk med Alliansens strategiska kliv - det politiska budskapet kan komma att uttunnas och förflackas.

"Gå direkt till folket utan att passera Marieberg; det är där extremismen dväljs, inte i Gnosjö."

Roland Poirier Martinsson

Poirier Martinsson ståndpunkt är högintressant och han skriver mycket väl. Ja, frågan blir denna - Vilken väg skall KD och den övriga borgerligheten välja? En pragmatisk och realistisk linje där insikten om den konditionerade svenska folkmentaliteten gör sig ständigt påmind? När vågar vi vara annorlunda i jämförelse med sossarna? Eller den motsatta, en orädd och stolt borgerlighet som bedömer det strategiska och pragmatiska som sekundärt och istället väljer de revolutionerande idealen och idéerna?

Jag vet ännu inte vad som är strategiskt klokast. Jag vet däremot vad som är mest önskvärt.

M. Chêne
^^

Kd:s experiment har nått vägs ände

Kd tappar mark i två mätningar

Lars Wohlin protesterar mot petning av Sacrédeus

"Sacrédeus har gjort självmål" - Kd-ledamoten Lars Lindén går till hårt angrepp på sin partikollega

http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Spectateurs...

2009-01-07T19:48:00.015+01:00

Un jour, une photo... un blog
Blog photo de Galileo

Huntford, Roland

Det blinda Sverige

översättning: Åke Ohlmarks

1971

Stockholm : Tema

Det räcker inte med moderaterna
Israelbloggare sparkad från Migrationsverket
Idealens möte med verkligheten
Lärare på Stockholms universitetet bedriver propaganda
Vi bör följa Iran och stödja Hamas i kampen mot Israels folkmordspolitik
Andreas Malm, den Svenska vänstern och Palestinakonflikten
Hamas bekämpar allt som svensk socialdemokrati normalt står för
Israel har rätt att försvara sig mot Hamas
Muslimer vill stoppa SL-avtal - menar att Sverige indirekt kommer att stödja israelisk ockupation
Intolerans skapas i toleransens namn
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Århundradets viktigaste bok...

2008-12-15T02:22:00.006+01:00

Minnesmonument över kommunismens offer, Prag

K special presenterar: Nobelpriset 2008: Gulag-arkipelagens hemlighet - Fredag 19 december SVT2 20:00

Berättelsen om hur några modiga ryssar lyckades hjälpa Aleksandr Solzjenitsyn att rädda hans manus till böckerna Gulag-arkipelagen och smuggla ut manuset till väst. Det är en chockerande historia byggd på gruppens listighet och civilkurage. De hade lärt känna varandra i de ryska koncentrationslägren vilka Solzjenitsyn beskriver så ingående i dessa böcker.

Läs vidare:

Den farliga belägenheten att tillbedja människan själv...

"Falsehood can hold out against much in this world, but not against art"

'Vetjnaja pamjat', Evigt minne - Alexander Solzjenitsyn in memoriam

"Det ideologiska kriget" - amerikansk konservatism

"Här förändras alla värden" - Antikommunism del 1.

"En förgiftad flod" - Antikommunism del 2

"Die Entzauberung der Welt" - Avmystifieringen av världen

allt gott!

M. Chêne

^^
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Exil...? Frivillig...?

2008-11-23T00:30:00.012+01:00

Nice, Old Town 2004 - Acrylics

Mike Sharwood Smith

"I have loved justice and hated iniquity: therefore I die in exile."

Pope Gregory Vii

"Vi förväntar oss inte att invandrarkillen från Rosengård skall köpa Malmös största och finaste villa, ändå sker det (Zlatan). Vi förväntar oss inte att den vackra svenska nobless-damen på Rivieran skall ha synpunkt på den helige Ande, ändå är det så."

Göran Skytte i SvD 2008-11-21
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Stockholmiana...

2008-11-21T20:27:00.018+01:00

Foto: Lars Epstein, Dagens Nyheter

Epsteins STHLM
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Det kommer bara att fladdra stora rödskägg vart man går...

2008-11-20T00:12:00.008+01:00

Hagge Geigert: "Vad vill du bli ihågkommen för? Vi har talat om dig i så många definitioner här."

Sven Stolpe: "Nej, jag vill inte bli ihågkommen alls. Det tror jag inte är någon risk, förstår du, i det svenska Sovjetväldet att man blir ihågkommen. Det kommer inte att finnas kvar några av oss, inte. Det kommer bara att fladdra stora rödskägg vart man går."

Se hela intervjun med Stolpe via länken nedan, programmet är en timme men mycket underhållande och till brädden full med härlig konservatism, katolsk andlighet och lärdom en masse!

Rekommenderas varmt av undertecknad.

Gäst hos Hagge - Sven Stolpe 1977-09-10

allt gott!

M. Chêne

^^

http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss

Det brustna förhänget...

2008-11-14T21:46:00.007+01:00

Matt 27:45 - 51

Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden, och det varade till nionde timmen.

Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli, Eli, lema sabachtani?" (vilket betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?).

Några som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia."

En av dem sprang genast bort och tog en svamp, fyllde den med surt vin och satte den på en käpp för att ge honom att dricka.

Då sade de andra: "Låt oss se om Elia kommer och hjälper honom."

Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan.

Då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade,

Lyssna till Teologiska rummet i P1

allt gott!

M. Chêne

--

"Säg nej till dödshjälp"

Anklagades för att låta tron styra - nu frias läkaren

Kyrkan snabb ut på nätet - men saknar ofta strategi

Förtroendet för kyrkan minskar

Katolska kyrkan och Obama på fortsatt kollisionskurs
http://elfenbenstornet.blogspot.com/feeds/posts/default?alt=rss